När du efter ditt besök får din behandlingsjournal kan denna sida vara en hjälp för att se mönster och förstå just din hästs problem. 

Här finns beskrivningar kring de vanligaste osteopatiska problemen hos tränande och tävlande sporthästar. 

Generellt om låsningar/fixeringar kan sägas att hästen har lätt för att utföra den riktning som den är fixerad i och svårt att göra det motsatta. Det fungerar på samma sätt som med din egen kropp. Exteriör, hästens skick, generella muskelstyrka/stabilitet och stabilitet i ligament, hur den ensidigt använder sin kropp (tänk jmf högerhänt), irriterade eller svaga organprocesser (se Tcm), den arbetsbelastning och miljö som sporthästar utsätts för och förstås sträckningar/fall är sådant som kan orsaka fixeringar. 

När osteopaten släpper på fixeringar/låsningar, flyttar man inte runt på kotor för det är naturligtvis omöjligt. Man släpper på muskelspasmer som smärtar, och skapar inflammation och hindrar kotor eller ledytor att röra sig som tänkt. Man återställer mobiliteten.

När överdelen av hästens kropp inte fungerar som den ska, kommer den att avlasta sig och få sekundära hältor. Jag arbetar efter den teorins ordning, att de flesta belastningshältor kan undvikas genom att hålla hästen sund med full mobilitet i både stora och små rörelser, men vet att en del anser att ledhältor kommer först. Självklart är det så att om hästen redan har en överbelastad/skadad led, artros, lösa benbitar, urkalkningar/förkalkningar så kan det omvänt orsaka fixeringar och ytterligare sekundära ledproblem i försök att avlasta det onda området. 

Många gånger får vi hästar som har med sig åratals problem i bagaget - men hoppet är med tid, inte ute med dem heller om de inte har oåterkalleliga veterinärmedicinska diagnoser som t ex artros. 

Jag förordar samarbete mellan veterinärmedicinens och Hästterapeutens områden. 

Det är det optimala för hästens hälsa. Helheten är central i mitt arbete och jag kommer att rekommendera dig att söka veterinär om jag finner något som i första hand är veterinärmedicinska problem. Osteopati/akupunktur kompletterar ditt veterinärbesök och kan förhoppningsvis göra att du minskar antalet genom att satsa mer på förebyggande hälsovård av din häst. Slipper vi injicera leder så finns det bara fördelar med det, men ibland är det tyvärr nödvändigt.

VANLIGA OSTEOPATISKA PROBLEM

Bogled & skulderblad

Frambenen hålls uppe till kroppen av stark muskulatur mellan skulderblad och bröstkorg. Den enda riktiga leden är bogleden mellan skulderblad och överarm. Den vanligaste fixeringen här är framåt/inåt (extension/adduktion) eftersom det är så hästen normalt arbetar med frambenen. Problem här kan också uppkomma på grund av att något i bakdelen inte fungerar som det ska, eller på grund av hovproblem. Frambenets steglängd och lyft bestäms av det diagonala bakbenet, särskilt i trav. Vid den här fixeringen är det vanligt att hästens muskulatur blir överkänslig i de markerade områdena nedan. Den kan bli irriterad när sadelgjord/bukgjord ska dras. 

Höftled

Höftleden glöms ofta bort trots att det är ett av de vanligaste osteopatiska problemområdena. De gånger man behöver ledbehandla höftleden hos veterinär beror det sannolikt på att den under lång tid varit inskränkt i rörelse p g a problem i SI-leden, problem i ländryggen eller på grund av överbelastning/sträckning men det är ovanligt. Ofta avhjälps problemet enbart med osteopatisk behandling. Trots att den är en kulled är rörelsen förhållandevis liten i höftleden (kompenseras av ländryggens rörlighet) som överför kraften från bakbenen via de två SI-lederna. När någon SI-led blir fixerad kommer först samma sidas höft att bli fixerad för att stabilisera och skydda ett skadat område och sedan motsatt sida på grund av avlastning. 

Den vanligaste typen av fixering är att höftled och lårben är fixerat i rörelsen framåt/inåt med lateral rotation (diagnos flexion/add/lat.rot). Detta beror på en spasm i den djupa bukmuskulaturen Iliopsoas som utför just denna rörelse. Hästen kan då på utsidan bli muskulärt öm runt höftbensknöl, höftled och baksida lår. Ibland kan man se att den gärna "står i fixeringen" på stallgången, d v s med bakknä och hov vridna utåt. Vid sk. högt böjprov (veterinärt; bakknä/has) ger fixeringar i höftleden ofta utslag som markerad hälta och är svårt att särskilja från ett problem i bakknät utan bedövning. 

Ovan har jag slarvigt ritat ILIOPSOAS, Psoas Major+Minor (rött) och Iliacus (blått). Denna starka och djupa bukmuskel ställer till mycket problem både för höftled och SI-led. Läs mer om Iliopsoas här. 

Osteopatiska problem i höftled/SI-led/ländrygg som förblir utan åtgärd fortplantar sig ofta till avlastningsproblem med bakknän, framknän (carpus) och hasleder. 

En spännande detalj är att det finns tretton par fasciakedjor som förbinder olika områden i kroppen. En direkt kedja löper emellan höftled-bogled-käkled (se bild nedan) vilket gör att problem i det ena området ofta fortplantar sig till ytterligare ett av dem, eller till alla tre. 

Kroppen måste alltid ses som en helhet. 

SI-leden (Sacro-iliacaleden)

Bäckenet är två likadana halvor som ska överföra den framåtdrivande kraften till resten av kroppen. I motsats till vad många tror ligger de huvudsakliga osteopatiska problemen i de små rörelserna. Även om rörelsen inte är så stor i själva höftleden är den större än SI-ledens rörelse och höftleden överför sin kraft via SI-leden som är ett område som utsätts för stora påfrestningar och skador hos sporthästar. 

Problem i bäckenet kan bero på fyra olika fixeringar av Ilium (bäckenvingen) eller sex olika fixeringar (rotationer) av Sacrum (korsbenet). 

Symptom på SI-ledsproblem kan t ex vara att travhästen börjar dra ett bakben, får aktionsproblem, hänger på töm, att ridhästen tappar frånskjut och inte vill hoppa, inte vill rygga, får karp-/svankrygg, blir öm i ryggen, öm i nacken, att den håller svansen snett/upplyft/åtdragen, att hästen blir besvärlig att lyfta bakbenen på och får svårt att stå i hovslagarställning.

För travhäst gäller att oavsett vilket bakben som är drabbat kommer den då den är försvagad i bakdelen att falla ned i svängarna p g a doseringen. Man bör göra bedömningen av hur hästen rör sig rakt fram och bedöma både låg och hög fart. Är SI-leden/ilium fixerat på höger bak kan den inte sällan upplevas dra vänster bak i motionstempo. Kanske vara lite stum på bettet på vänster töm men hänga på (fara med kroppen åt vänster) höger töm, ofta sätta huvudet lite till höger? Att den tycks dra vänster bak beror på en slags synvilla då hästens högra bakben är svagare i frånspark och rörelsen avkortad. Den har alltså vänster ben längre tid i marken. I hög fart och i dosering kommer dock hästen sannolikt att dra höger bak enligt kusken. Detta är bara ex på vanliga symptom, som förstås varierar med individen och dess övriga svagheter/skador. Hästen kan även hänga på töm för att den har ledproblem med t ex framknän/bakknän. Större sådana bör först uteslutas och därefter kompletteras med osteopatisk behandling.

Den vanligaste osteopatiska fixeringen i SI-leden är att Ilium (bäckenvingen) är fixerat dorsalt (uppåt) och inte kan gå nedåt som är det normala när hästen skjuter ifrån. Detta försvagar bakbenet och hästen får svårt att sträcka bak bakbenet och använda kraftutvecklingen till att sparka ifrån. Om hästen har en fixering på höger bak kan den ibland kännas höger framhalt då den diagonalt kommer att landa hårdare på vänster framben. Ofta kan den kännas "knyckig" fram uppför backar för att bakbenet inte riktigt orkar skjuta på och hästen drar sig framåt med bogarna mer än normalt. När ilium är fixerat på detta sätt kan man i skritt se att den drabbade korshalvan inte sänks som den andra sidan när hästen för bakbenet framåt. Den kan bli palpationsöm på korset och i ryggen (här är problem med sista ländkotan L6 inte sällan ett kombinerat problem) och över tid få överbelastningssymptom i hasleden på motsatt sida.

Att bestraffa en besvärlig häst under skoning kan bli väldigt fel om den protesterar på grund av att den fysiologiskt inte kan sträcka bak benet. :(

Injektion av SI-leden 

Leden ligger trixigt till på undersidan av bäckenvingen och är en liten springa som innehåller mindre än 1 ml ledvätska. När man veterinärt säger att man sprutar SI-leden så är det en sanning med modifikation. Man kommer tekniskt nämligen inte in i SI-leden utan nöjer sig att spruta i området runt omkring inom någon cm (bedöms med ultraljud). Det kanske är tur för skulle det bli en ledinfektion där så är det kört att kunna spola rent. Att spruta SI-leden är alltså en ospecifik behandling där man egentligen inte vet vad man behandlar (det finns mycket ligament i området t ex) och att göra det är förenligt med risker (nervskador och perforerad tarm) och har dessvärre tveksamt vetenskapligt underlag. Det är vanligt med förkalkningar i SI-leden och det är kroppens sätt att försöka stabilisera ett skadat område.

Har hästen en fixering i SI-leden så kommer det inte att avhjälpas med att spruta området och restriktion av rörelsen och alla sekundära problem med det kvarstår eller återkommer. När det konstaterats problem i kors- och höftregionen vid hältutredning är mitt råd är att börja med att behandla hästen osteopatiskt 2-3 gånger inom 4-6 veckor. Blir hästen inte bättre eller bra av det så kan man därefter diskutera medicinsk behandling med veterinär. I många fall svarar hästen väldigt bra och långa injektionsnålar med medföljande risker blir helt överflödiga. 

Skelettbilden nedan kommer från ett skelett på stativ som inte var helt stabilt, därav lutar tyvärr skelettdelarna en aning. ;)

Högre på ena sidan av korset?

En del hästar har en korsbensknöl (Tuber Sacrale, högsta punkten på korset) som är högre än den andra. Detta härrör från skador/fall som unghäst och betyder inte att hästen lider av det eller har en osteopatisk skada. Efter 12-18 månaders ålder är bäckenfogarna förbenade och denna exteriöra avvikelse är inget som kan åtgärdas av en Hästterapeut eller veterinär - om man inte sågar isär hästen och sätter ihop den igen. :) Hur rakt bäckenet är ska bedömas på höftbensknölarna och man får bedöma muskulaturens liksidighet på kors och lår för att få en vägledning om hur hästen belastar sig. Denna upphöjda korsbensknöl på korsets topp är alltså inget att haka upp sig på (kallas ofta "Hunters bump"). 

Är hästen låg på en sida så är det tvärtemot ens första tanke det långa benets sida som blir lägre. Prova själv att rotera ditt bäcken genom att stående dra upp ditt ben men med rakt knä. Höften kommer då att gå upp på den sida där benet är "kort", d v s inte når ned till golvet. ;)

Det är också vanligt med låsningar i ländryggen och den bakersta delen av bröstryggen där hästens förmåga till sidoböjning är som störst. 

Att hänga på töm

För mig är det viktigt med information om HUR hästen hänger på töm. Den vanligaste formen av att enligt en kusk "hänga på töm" är att om hästen hänger på höger töm så drar den sig inåt/åt vänster på travbanan och kusken måste hårdare i höger töm för att hålla den på rätt spår. Inte sällan sätter hästen ut huvudet till höger. Det får inte förväxlas med att hästen tar stöd/blir stum på en töm. Ofta kan den ta diagonalt stöd på vänster sida i munnen om höger bak är svagt, särskilt i lägre tempon. Ibland sker detta samtidigt.

Tänk på att inte avfärda dåliga uppvärmningar! Det är hur hästen rör sig när du börjar och skritta och trava långsamt som ger dig tidig information om att något har hänt och är ett problem.  Kanske sätter den rumpan snett, markerar lite fram eller är allmänt stel och kantig? I hög fart kan de med kraft kompensera inskränkta rörelser en tid till dess att det inte går längre eller de har fått sekundära överbelastningshältor. Det går att fånga upp problem tidigare än så om man är lyhörd för hästens signaler. 

Käkleder/nacke/mun/bett

Problem i SI-leden kan ge sekundära problem i hästens nacke och hästen kan få problem med tuggmekanismen och den naturliga nötningen av tänderna. Problem med C1, Atlas/C2 eller mellan skallen (C0) och C1 kan alltså orsaka problem med tänderna (hur tänderna passar samman när munnen stängs). 

När de motsatt, som grundproblem har tandproblem kan de ofta få sekundära problem i regionen C2/C3 (andra och tredje halskotan). Som nämnts kan problem i höft och bog ge problem med käkleden och tungbenet då de ligger på samma fasicakedja. 

Orsak & verkan - Helhet

När det gäller behandling av nacken så använder jag mjuka metoder för att mobilisera den. Nacken är ett känsligt område där ryggmärgen passerar och pulsådern A.Vertebralis går genom Atlasvingarna med en 90 grader sväng till skallen. Det är viktigt med rätt diagnos och rätt manipulation innan hästens nacke behandlas så att det sympatiska nervsystemet inte irriteras. Jag använder mig av Listening Technique för nacke och hals och det innebär att med stretchning och följsamhet till största delen låta hästen korrigera sina restriktioner själv. 

BETT & HUVUDLAG

Bett i hästens mun är alltid förenat med problem. Det kan i sig ge fixeringar av tungbenet som är viktigt att korrigera då det kan störa syretillförseln. Det är vanligt med alldeles för långa bett som ger munskador. De flesta varmblodiga travhästar har 10,5-11,5 cm, inte längre. 

Bettillpassning är synnerligen viktigt för högpresterande kapplöpningshästar som behöver fria andningsvägar och faktum är att ett bett som hästen inte trivs med kan orsaka den luftvägssjukdomar. Bettlöst är att föredrar för de hästar som går att hantera så, men med somliga är det förenat med livsfara. Jag gillar Xylofoniagrimman som är tillåten inom Svensk Travsport och en medelväg mellan bettlöst och endast bett. Många hästar med mun- och nackproblem trivs med den då den fördelar trycket mellan nosrygg och mun. Vissa individer blir dock farliga även med den. Man får kompromissa kring vad som är möjligt. 

Läs gärna om vikten av Bettillpassning och hur du kollar vilken storlek din häst bör ha.

Sadel

Jag behandlar hästar från alla discipliner men bemästrar inte sadelutprovning utan rekommenderar dig att vända dig till en professionell sådan efter att du kontrollerat att din häst inte har några osteopatiska problem som orsakar svårigheter i arbetet och/eller öm rygg. 

Sulor, vikt & skor?

På travhästar är det vanligt att lägga på en sula för att korrigera och bryta invanda rörelsemönster och snedhet (ojämnt musklad?) i korset. Det kan man göra, en sula förlänger steget på det bakbenet, men man bör 1) se till att hästen fått en osteopatisk genomgång och 2) fundera över vilket ben som behöver sulan egentligen. "Drar" hästen ett bakben finns det alltid en orsak till det och den behöver åtgärdas före man balanserar med sula/tung eller lättare sko. Därmed inte sagt att det kan vara ett effektivt sätt att för en tid påverka hästens proprioceptorer (nervsystemets sjätte sinne) till att bryta ett invant och dåligt rörelsemönster.  Det är mycket viktigt att hästen har bra fäste bak när den har problem med höfter, SI-led och ländrygg. 

Andra hjälpmedel för travhäst?

När man rider eller arbetar en häst från marken är det lättare att arbeta med liksidigheten. När en häst tränas i vagn och det för det mesta är kort om tid så är det en större utmaning. Jag är förtjust i sidostroppar för att lättare kunna köra hästen rak. Kör gärna på vänster sida av vägen om hästen går rakare så (men tänk på olycksrisken vid möte förstås). En murphybländare kan också vara ett bra hjälpmedel för att bryta invanda mönster efter att hästen är behandlad. Jag rekommenderar aldrig huvudstång. För vissa förbättrar Xylofoniagrimman som du kan läsa om ovan, eller se på min Facebooksida, flera problem. "Slängtrav" är fö ingen trevlig gångart om kroppen ska arbeta korrekt. ;)

Hästens arbetsform

För alla hästar i alla discipliner är det viktigt att lång och låg form (flexion) innebär att kotorna i halsrygg och rygg kommer att rotera åt det håll du vill sidoböja hästen. Det innebär att det blir mer utrymme mellan kotorna och hästen tillåts att röra sig fritt och mer ledigt. Tvärtom kommer hög huvudhållning och sänkt rygg (extension) att innebära att kotorna roterar åt motsatt håll som du vill böja den. Detta skapar motstånd.

Kontinuerligt arbete med rakriktning är nödvändigt för att kompensera hästens medfödda ensidighet.

EFTERVÅRD HEMMA

För hästar med SI-leds och höftledsproblem rekommenderar jag ofta att jobba med att stretcha drabbat bakben (gärna båda om du har tid) bakåt efter träning. Det ska ske diagonalt över det andra bakbenet (viktigt) och öva successivt tills hasen kan vara så sträckt som möjligt. Viktigt att hästen inte får rycka åt sig bakbenet då poängen är att sträcka i den djupa bukmuskulaturen Iliopsoas som är i spasm.  Då får man börja om med tålamod och nöja sig med så långt hästen kan under ca 1 minut. Att rycka åt sig benet är ett tecken på att det drar obehagligt i bukmuskler och en rädsla för att SI-leden ska säga ifrån och poängen är att stretcha och återfå mobilitet. Stökar hästen och hoppar runt så är det bättre att låta en nybehandlad häst förbli ostretchad då man riskerar att den låser sig igen. På samma sätt bör man - om den är besvärlig vid skoning - undvika att sko den de närmaste dagarna. (Film kommer)

Morotsstretch är också en bra övning (utförs inte vid misstanke om artros i halsrygg). Den ska ske bakåt mot åtminstone mitten på buken på olika höjdnivåer och åt olika håll. Helst utan att den roterar huvudet så mycket. Ofta har hästen lite svårare att stretcha åt höger då de flesta är födda starka i sin högra sida och "förkortade" i sin vänstra (lätt vänsterställda). 

Att mjukgöra bogarna genom att stå vänd emot hästens bog, fatta händerna om skenbenet (som när veterinären gör att högt böjprov) och göra en cirkel utåt/framåt/inåt/bakåt och växla håll är en bra uppmjukande övning för frampartiet. Titta på korset när du drar benet bakåt före du går utåt/framåt igen så ser du att du får lite sekundär gympa av bakdelen genom att hästen vickar på höfterna. Utför 1-2 minuter. (Film kommer)

Massage är alltid bra för att hålla musklerna mjuka och cirkulationen igång och hästen blir mentalt avslappnad.

Jag älskar mysstunder med Mastersons Method. Det är fjäderlätt Equine Touch som du klarar även om du har krämpor i din egen kropp! Den gör underverk för ökad tillit och lugn hos stressade hästar och eftersom det är meridianer som du stimulerar så finns det goda möjligheter för mer avslappnad muskulatur och bättre immunförsvar. Lägg 5-10 minuter per sida av hästen i samband med att du borstar den, 1-2 gånger i veckan. Ett perfekt sätt att bygga samhörighet med om du har en ny häst och det blir dessutom en avstressande stund av egen total närvaro där du lär dig att se och tolka små signaler från din häst som blinkningar. 

Din häst vägleder dig.

Klicka här för en lektion i Mastersons Method Bladder-release (öppnas i nytt fönster)! 

När hästen fattat vad dessa stunder innebär öppnar den sig tacksamt och går snabbt in i sin egen bubbla och kan börja gäspa redan vid första handpåläggningen. :) Jag vill varna lite för att de då kan bli väldigt lättskrämda för plötsliga ljud och aktiviteter. Det är bäst om det är lugn och ro runt omkring, särskilt när ni lär er att följa varandra. Tänk på din andning och att absolut inte trycka/hålla hårdare än du skulle göra på ditt egen ögonlock. 

På YouTube har Jim Masterson flera lektioner för de flesta problemområden hos hästen.